Idag kan vi inte göra annat än att vänta vad som ska hända med denna pandemi som drabbat oss. Det känns svårt att inte kunna göra annat än att se på. Vem kommer att drabbas, kommer jag att drabbas? Hur blir det med jobb, kommunikationer, livsmedel? När kommer det att vara någon i min närhet som drabbas?
Att vara så utan kontroll är jobbigt. I Sverige har vi varit så förskonade. Jag läste en gång om en kvinna som råkat ut för en jordbävning och låg fast under rasmassorna en väldigt lång tid. Hon hade haft vatten att dricka annars hade hon aldrig överlevt.
När jag läste om henne skrev jag denna berättelse.
Läs den: Tystnaden.