Vill du prata med mig om en resa till solen?

Min syster skickade ett sms där hon berättade att hon satt i samma tågvagn som Anders Tegnell. 

”Han pratar i telefon om vaccin, regeringen och test.” Jag tänkte då att det är väl som alla vi andra. När träffar man en person utan att prata om covid? Man kan ju ibland utöka samtalsämnena genom att prata om riksdag och regering, för där händer ju mycket. Och just nu har flera i riksdagen blivit smittade. Så där fick vi in smittan igen 

När eller ska man säga om smittan försvinner. Vad ska vi då prata om?

Jag ringde en arbetskompis och vi började prata om alla som var smittade av covid för att sedan prata om vilka som slutat och vilka som fått nya jobb. Men jag är ju pensionär. Jag borde prata om annat.

Jag borde istället ringa och berätta om spännande resor vi ska åka på eller har varit på. Om den varma sanden mellan tårna eller de vackra historiska byggnaderna vi sett. Eller om det förhistoriska torget vi satt på och tagit en kopp kaffe på.

Under pandemitiden har jag kollat in resmål i Europa. Både spännande saker att se, trevliga boenden och hur man reser dit. Problemet är att nu kan jag inte välja längre. Det finns så många spännande ställen. Sen söker jag ressällskap. Visst är det roligt att åka med min man, men ibland skulle vi vilja ha något ressällskap med. Men vem skulle vilja åka med? Vem har tid och lust?

Runt omkring mig blir folk fortfarande sjuka i Covid. Familj, vänner och bekanta. Men inte vi. Men ju längre det tar, desto mindre törs jag drömma. När kan vi boka en resa? När kan vi gå ett helt gäng på en restaurang? När behöver vi inte vara rädd för närhet?

Det som kan vara farligt är att miljöfrågorna ibland glöms bort av alla restriktioner och politiskt rävspel. Och det gör ju också resande svårare. Ska vi ta tåget till Frankrike på nästa resa? Eller kan vi flyga?

Så som avslutning. Vad ska vi prata om efter pandemin? Vilka blir samtalsämnena då? Vädret? Eller miljön och integrationen. Eller spännande resmål och barnbarn. Eller en blandning?

Är du den som också vill ha ressällskap? Vill du göra en resa med oss? Eller bara dela erfarenheter av resmål och spännande utflykter?

Kommentera gärna, jätteroligt om du lämnar en kommentar.
Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla om någon svarat på din kommentar.


Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Historielektion

Jag tycker om att läsa bakgrunden eller historien kring olika byggnader eller orter. Därför gillar jag att besöka äldre städer. I sommar besökte vi Varnhem. Orsaken var för att min morfarsfarfar var född där, byggde ett torp och dog där.

Vi besökte först Varnhemsklosterkyrka. Här kände man verkligen historiens vingslag. Såg ett årtal på en grav – anno 1571. Det är verkligen länge sedan. Min morfarfarfar är begravd där, men hans gravsten finns inte kvar. Han var ju inte den person som hade en stor sten. Han var soldat och inte en “viktig” person, men hans soldattorp fanns däremot kvar. Det torp han byggde 1848.

Men Varnhem är gammalt. Den första kyrkan byggdes här redan år 1040. Dessutom har man här funnit de äldsta spåren av kristendom i Sverige. De är dessutom så tidiga att det gett bevis på att kristnandet skett 100 år tidigare än man tidigare trott. Så Varnhem har mycket spännande historier i sin jord.

Men att se soldattorpet som Lars Svensson Larm byggde 1848 var ändå för mig väldigt speciellt. Det är en konkret historia om en man som är min anfader. Vad jag minns av historien, så föddes han på fattighuset i Varnhem och dog i sitt eget torp 1848.

Förresten så får bara äldste sonen ärva soldatnamnet. Så min morfarsfar tar sig istället namnet Ljunglöf, troligen från byn där soldattorpet stod. Ljungstorp. Han åker till Lappland som missionär. Det passar väl bra när han föddes i orten där Sveriges kristendomshistoria troligen började.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Semester i Sverige

Att ha sin semester i Sverige är ju inte så dumt. Jag blev inbjuden till en facebookgrupp som heter Svemestra – alla Sveriges smultronställen, där dyker det verkligen upp spännande och fina ställen.

Jag började då tänka vilket smultronställe jag har. Det oväntade svaret i mitt huvud var: Viktoriakyrkan. En plats jag bara varit två gånger på, men det gav en mersmak. Viktoriakyrkan finns i Sorsele kommun. Byggdes på 30-talet utan att det ens fanns en väg dit. 1973 byggdes en väg nära Viktoriakyrkan, så nu är det bara att gå på en stig och över en spång på cirka 500 meter för att få komma dit.

Kyrkan ligger högt på en kulle och man tittar ner över Juktån. Inget ställe man bara råkar fara förbi om man inte är fiskare vill säga. När jag var där första gången, strax efter vägen byggts följde jag med några från Svenska kyrkan. Det var en Gudstjänst inne i kyrkan och sedan gick alla ut i det vackra vädret. Solen sken, det var grönt på ängen och den var fylld av färggranna blommor. Nedanför kunde man se Juktån.

Alla stämde i med psalmen Härlig är jorden och aldrig har den känns så riktig. Det blev magiskt.

Några bilder har jag inte från Viktoriakyrkan, så jag har hittat ett gammalt vykort. Googla gärna för att se fler bilder av kyrkan.

Vilket är ditt smultronställe?

Jag kommer med flera svenska smultronställen snart.

Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading