När jag jobbade talade jag ofta om att man måste se helheten. Lyfta blicken från detaljerna och se vad det betydde för helheten. Det påminner om historien om två stenhuggare som högg stenar. Den ena sa att hans jobb var att hugga stenblock. Den andra sa att hans jobb var att bygga en katedral.

Just nu måste vi lyfta blicken ovanför Coronamolnen, så vi inte drunknar i informationen och oron. Det finns en värld av människor, djur, vänskap, kärlek fortfarande. 

Se den vackra solen som skiner på isbitarna och svanarna som simmar förbi.

Vi kan också tänka på vad som händer sen. Vad har vi lärt oss av detta? Vad bör vi uppskatta mer? 

Kan det till exempel ge en större förståelse för människor på flykt? Hur deras tillvaro är när de flyr helt utom egen kontroll. Hur oroliga, hur jobbigt det måste vara?

Vi har ju också hittat lösningar på möten och undervisning digitalt. Detta som för en månad sen var omöjligt, är görligt idag. Det visar sig att vi kan minska vårt flygande om vi måste. Detta som inte var möjligt förut. Kommer faktiskt denna kris att ge positiva effekter för klimatet? Det blir spännande att se.

Men min tanke med detta blogginlägg är att inte fastna i all information, det räcker att läsa om det några gånger per dag. Lyft istället blicken, se din livskamrat, se dina barn, se dina vänner.

Lyft blicken se den vackra solen, naturen och våren som är på väg.

Det finns något annat än de mörka molnen. Det finns ett liv.

Skulle imorgon åka iväg med tåg för att hälsa på vänner och släkt, men det blir inte av.
Det var ett otroligt svårt beslut att ta, men jag tror det är rätt beslut.
Jag bygger ofta upp en förväntan på olika aktiviteter, resor eller liknande och har väldigt svårt att ställa in dessa. 
Nu får vi två oplanerade veckor hemma istället. Inte se gräset i Malmö eller våra pigga, glada barnbarn. Eller äta på Eriks Gondolen eller Live Skybar. 

Vad gör man istället?

Jag har börjat med ett synopsis på en ny bok. Arbetsnamnet är Vem är jag. Ska försöka ägna tid åt detta. 
Men inte idag. Idag måste jag få tid att sörja det som inte blir av. 

Igår var vi ut och åt på en popup-restaurang som Restauranghögskolan har. Jättegott, mycket trevlig service, men hur handlar man i kris? Helt plötsligt reser sig Bosse och ropar: Det brinner.

En stor ljuslykta hade blivit för varm. Glaset knäcktes och det varma stearinet rann ut på golvet. Värmen gjorde att eldslågor slog upp på golvet. Alldeles bredvid ljuslyktan hängde långa gardiner.

Efter ett tag kom en av studenterna fram med lite vatten och hällde över golvet. Det löste sig, inget allvarligt hände, men man får sig en tankeställare.

På jobbet som jag just slutat, tog vi det på allvar detta med kris. Vi hade brandövningar ganska ofta och de flesta visste vad de skulle göra när något hände. Men på andra arbetsplatser har jag varit med om att folk stannat kvar, trots brandalarmet. ”Äsch, det var bara falskt alarm, eller brandövning”, har dom sagt. Men hur vet dom det? Hur vågar dom riskera sitt liv eller kanske andras?  

Vi måste öva, för att klara av det om det verkligen händer. Så min uppmaning är att ta det på allvar nästa gång ni har en brandövning. Pusha dina kollegor att göra på samma sätt. Det kan vara livsavgörande.

Alla bloggare med självaktning måste skriva om Corona, så då gör jag det också. Corona som drabbat världen, förändrat resandet, minskat klimatutsläppen och gjort människor sjuka och rädda. Det har även gjort att människor börjat hamstra allt från mat till mediciner. Förändrade beteenden. Lite som livet är. Man vet aldrig vad som händer. Och på tal om händer, så har jag väl aldrig sett så många goda råd om att tvätta händer. De flesta tvättar visst händerna fel. Så ta er tid att tvätta händerna. Alla delar av händerna, det är visst det effektivaste sättet att undvika Corona. Titta här.

I en planlös tid som jag nu har hade vi inplanerat att ta hand om våra barnbarn igår och idag, på sportlovet. Men så blir den yngsta sjuk. Snön vräker ned och dom har bilen på verkstaden, så istället blir det för Bosse att hämta mamma och barn till vårdcentralen. Nej, inte Corona.

Men inte ens de få planer vi hade blir som man tänkt. Det blir oftast annorlunda.

Jag har nu lämnat yrkeslivet. Jag är alltså pensionär. I kalendern finns inte en massa möten/sammanträden inplanerade. Men några planer har jag. En av dessa var att starta en blogg.

Här ska jag få tid att skriva om det jag tänker på. Vad Ulla undrar över. Men också lägga ut lite texter och spel. Så vill du följa med på min resa?

Men vad har jag då gjort min första lediga dag, förutom att börja skriva på min blogg. Lite fika på stan och lite veckohandling. Sen har jag gjort en bröddeg av Kajsa Varg-snitt. ”Man tager vad man haver”. 

Jag hittade en öl som stått framme, lite fil som var gammalt och en bit jäst. Sen tog jag lite pumpakärnor, solrosfrön, honung och rågsikt. Blandade och stoppade i kylen. Om några timmar ska jag kolla om den jäst nåt. Annars får den stå till i morgon bitti. 

Jag återkommer med recept och resultatet senare.