Budget igen

Så blev det att jobba igen. Sjuka ekonomer gör att jag får hoppa in.

“Snälla gör vår budget – det är panik.” Då kan man inte säga nej. För en del av julförberedelserna är ju att göra en budget, eller hur?

Nu var det nästan ett år sedan jag gjorde något jobb. Lite nervös blir jag. Har de ändrat något som jag inte känner till?

Tur det finns hjälpsamma personer man kan fråga.

Att vara störst, bäst och vackrast måste vara ensamt. Mycket bättre att vara halvbra och inte alls skämmas för att man måste be om hjälp. Det är mycket mer socialt.

Det är ganska kul att vara behövd ändå.

Kommentera gärna.

Tyvärr får du inget mail när någon skriver svar på din kommentar, utan du måste komma tillbaka själv till bloggen och kolla om någon svarat på din kommentar.


Vill du veta när nästa blogginlägg kommer. Anmäl dig här!

Continue Reading

Att lämna jobbet

Det var mer än två månader sen jag lämnade jobbet. Men idag stängdes den sista länken. Mitt mailkonto stängdes. Jag har visserligen inte fått några nya mail på länge, men det var en så tydlig påminnelse om att det var slut. Jag har funderat hur jag känner inför detta. Nej, jag saknar inte jobbet. Saknar inte att måsta ställa väckarklockan och stiga upp i ottan. Jag saknar inte stressen inför stopptider eller konflikter.

Vad saknar jag då? Ja, naturligtvis det sociala livet. Samtalen, snälla ord, kramar och problemlösande. Jag och Bosse satt och pratade om vad vi fått med oss från yrkeslivet. Vissa delar hade varit mycket krävande, som när det var en pågående konflikt under ett helt år. Eller när jobbet kändes så enahanda att jag bara räknade minuterna varje dag. Men vi minns också utmaningar som vi lyckades med. 

När jag fick frågan vilka jobb som varit mina bästa, så blev det ändå det sista som varit bäst. Utmanande, men med ständigt stöd och positiva vänner runt omkring. När man tillåts testa och när man känner att man växer, då är ett jobb bra.

Numera får jag hitta egna utmaningar och det är också spännande.

Vill du veta när nya blogginlägg kommer? Anmäl dig här!

Continue Reading

Att överleva ekonomiskt under krisen

Runt omkring mig finns företagare som blöder ekonomiskt. Restaurangbranschen, hotellbranschen, kultursektorn för att bara nämna några. Sedan är det alla som blir permitterade från företag som inte kan tillverka eller sälja längre. Jag blir imponerad av de företag som ställer om produktionen till handsprit eller skyddsmaterial. Eller de restauranger som börjar med takeaway ibland i samarbete med taxibolag. Jag har sett garnaffärer som erbjudit hemservice till äldre. Har du inget annat att göra så kan du sticka till barnbarnen har de tänkt.

Vi kanske ska passa på att göra julklappar till barnbarnen redan nu. Sticka en tröja. Skicka ett vackert kort till en fotoaffär och gör ett pussel av det eller snickra ett dockskåp. Köp in materialet från din lokala affär, så får dom en del av vinsten.

Men vad ska en kulturarbetare göra för att överleva. Det gäller att tänka utanför boxen. Att våga något nytt och att se behoven. Jag tror också det är lättare om man samrbetar.

Just nu är behoven av underhållning stort. Det gäller alltså att hitta nya sätt att gå ut med underhållningen, att även hitta sätt att tjäna pengar på detta. Spela in korta filmer, skriv texter, gör Coronamusik, ta kort av dig och katten varje dag, kanske med ett ”visdomsord”. Tänk om du får in en del pengar, de kanske täcker några utgifter. Jag förstår att detta inte är nog, men att försöka känns i iallafall bättre än att sitta still och bara vänta.

Själv tänker jag fortsätta blogga, men jag har ingen reklam, jag tjänar inga pengar, men jag har något roligt att göra.  (Eftersom detta inte är mitt leverbröd).

Men jag berättar gärna om andra som har hittat nya vägar. Berätta gärna för mig så berättar jag vidare. Nu kommer jag lägga in en möjlighet att få påminnelse om nya inlägg, så du får en möjlighet att fortsätta att följa mig. Anmäl dig!

Continue Reading

Arbetsplatsträff

Varannan vecka hade vi en arbetsplatsträff (APT) på vårt kansli. Det fanns en hel del fasta punkter vi alltid skulle ta upp, som:

  • Information från ledningsgruppen
  • Frågor till ledningsgruppen
  • Arbetsmiljö och lika villkor

Sista gången jag höll i APT kunde jag inte låta bli. Jag gjorde APT som ett sällskapsspel. Jag tyckte det var kul att göra det på ett annat sätt och jag tror att mina arbetskamrater gillade det.
Oavsett vad dom tyckte, så kände jag mig fri att ta ut svängarna. Det var ju ändå sista gången.
Varje gång de kom till en färgad prick fick de dra en lapp. Under en färg fanns de vanliga APT-punkterna med. Så vi hann med det som APT ska innehålla, men också andra frågor.
Övriga frågor som dök upp var frågor om medarbetarna eller om arbetsplatsen. Lär känna dina arbetskamrater och din arbetsplats. Men även frågor om olika arbetsuppgifter, så vi fick lite inblick i vad andra kunde. Sen var de svarta rutorna olika typer av tävlingar.
Min efterträdare behöll spelplanen, så vi får väl se om de kör ett annorlunda APT fler gånger.

Continue Reading

Handsken är kastad

Att jag slutat var som att kasta en handske och man kan inte ångra sig. I veckan åt jag middag med en del av ledningsgruppen från jobbet. Som ett “farväljobb”, men det kändes inte som jag var pensionär och de en grupp hårt arbetande chefer. Nä, jag kände mig som en i gruppen. Bara en som varit på semester drygt en vecka.

Visst hade det hänt en del, men inte så mycket så jag inte kunde följa med.

Vi skrattade mycket och det var väldigt trevligt. Tänkte att det är detta jag saknar. Människorna, gemenskapen och skratten.

Men i morse när jag låg kvar i sängen och läste tidningen i paddan, så saknade jag inte tidiga morgnar då man måste stiga upp.

Men jag är tacksam för mitt arbetsliv och alla härliga människor jag mött. Jag hoppas att jag kan hålla kontakten åtminstone med en del av dem. 

När jag slutade jobbet, så pratade jag just om människor jag mött som gett mig mer. Som gett mig uppmuntran, skratt och förtroenden. Vi tar ibland alla dessa medvandrare för givet. Vi måste vara rädd om varandra. 

Continue Reading