Handsken är kastad

Att jag slutat var som att kasta en handske och man kan inte ångra sig. I veckan åt jag middag med en del av ledningsgruppen från jobbet. Som ett ”farväljobb”, men det kändes inte som jag var pensionär och de en grupp hårt arbetande chefer. Nä, jag kände mig som en i gruppen. Bara en som varit på semester drygt en vecka.

Visst hade det hänt en del, men inte så mycket så jag inte kunde följa med.

Vi skrattade mycket och det var väldigt trevligt. Tänkte att det är detta jag saknar. Människorna, gemenskapen och skratten.

Men i morse när jag låg kvar i sängen och läste tidningen i paddan, så saknade jag inte tidiga morgnar då man måste stiga upp.

Men jag är tacksam för mitt arbetsliv och alla härliga människor jag mött. Jag hoppas att jag kan hålla kontakten åtminstone med en del av dem. 

När jag slutade jobbet, så pratade jag just om människor jag mött som gett mig mer. Som gett mig uppmuntran, skratt och förtroenden. Vi tar ibland alla dessa medvandrare för givet. Vi måste vara rädd om varandra. 

Continue Reading

Historieboken

När jag gick i nian fick jag och min bästa kompis ”Maggen” en uppgift att vi skulle berätta om Hadrianus den store. Vi var ambitiösa och plöjde igenom många böcker, men fann bara ett tunt material. Vi tyckte det var alldeles för lite för att ha en presentation, så vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Men påhittiga som vi var bestämde vi oss för att hitta på resten av historien. Vi ville ju inte fuska utan mer se det som ett test hur uppmärksamma våra klasskamrater var. 

Sagt och gjort. Vi tog med Hadrianus på resor med noggrant beskrivna måltider med kräkmedel på lämpliga ställen. Därefter träffade Hadrianus på indianer på sina resor. Vi lyckades hålla oss allvarsamma hela tiden och när det dags för frågor kom faktiskt en: 

”Men fanns det indianer i Italien på den tiden?”

Ingen annan av klassen hade förstått att vi bara hittat på, så detta gjorde att vi sedan skrev en helt egen historiebok. Här kommer ett exempel.

Vi börjar med Nero.

Continue Reading

Avbokad resa

Skulle imorgon åka iväg med tåg för att hälsa på vänner och släkt, men det blir inte av.
Det var ett otroligt svårt beslut att ta, men jag tror det är rätt beslut.
Jag bygger ofta upp en förväntan på olika aktiviteter, resor eller liknande och har väldigt svårt att ställa in dessa. 
Nu får vi två oplanerade veckor hemma istället. Inte se gräset i Malmö eller våra pigga, glada barnbarn. Eller äta på Eriks Gondolen eller Live Skybar. 

Vad gör man istället?

Jag har börjat med ett synopsis på en ny bok. Arbetsnamnet är Vem är jag. Ska försöka ägna tid åt detta. 
Men inte idag. Idag måste jag få tid att sörja det som inte blir av. 

Continue Reading

Grahamsfranska

Jag hade en halv jäst kvar sen förra baket. Jästen skulle egentligen förbrukas senast 25 februari, så det var nog dags att använda biten. Min formfranska var dessutom slut, så jag ville göra ett bröd som gick att rosta. Hittade en gammal morot och en bit ihopskrumpnad kålrot också. Så då var det bara att baka.

Recept

25 g jäst
5 dl ljummet vatten
1 morot (mellanstorlek) + 1 liten bit kålrot (kanske en fjärdedel). (Båda kan uteslutas) – riv dessa
2 tsk salt
2 msk olivolja
7-8 dl mjöl använde grahamsmjöl och vetemjöl – tog ungefär häften av varje

Blanda jäst och vatten tillsätt övriga ingredienser till en ganska lös deg.
Låt jäsa mellan1,5 timmar till 2,5 timmar.
Knåda ut degen med mer mjöl, så den inte är så kladdig.
Pensla en lång form eller två mindre och lägg i degen.
Jäs ca 40 minuter.
Grädda i 200 grader 35-40 minuter.

Continue Reading

Fantasifull igen

Det är internationella kvinnodagen, jag borde ju skriva något seriöst om detta. Eller skriva något om klimatkrisen. Men inte idag.

Jag hittade istället en lapp till med ordet fantasifull (se tidigare inlägg). Mina lappar finns alltså i en burk jag fick på mitt 60-årskalas, med andras tankar om mig. 

Så jag funderade på detta med fantasifull. Det är ju inte bara spel utan också berättelser jag fantiserar ihop, så jag tänkte dela en del berättelser med er. 

Här börjar med en kort historia som har många år på nacken. Jag valde den mest för att det är en av de kortare historierna jag skrivit. 

Läs här.

Continue Reading

Krisen kommer

Igår var vi ut och åt på en popup-restaurang som Restauranghögskolan har. Jättegott, mycket trevlig service, men hur handlar man i kris? Helt plötsligt reser sig Bosse och ropar: Det brinner.

En stor ljuslykta hade blivit för varm. Glaset knäcktes och det varma stearinet rann ut på golvet. Värmen gjorde att eldslågor slog upp på golvet. Alldeles bredvid ljuslyktan hängde långa gardiner.

Efter ett tag kom en av studenterna fram med lite vatten och hällde över golvet. Det löste sig, inget allvarligt hände, men man får sig en tankeställare.

På jobbet som jag just slutat, tog vi det på allvar detta med kris. Vi hade brandövningar ganska ofta och de flesta visste vad de skulle göra när något hände. Men på andra arbetsplatser har jag varit med om att folk stannat kvar, trots brandalarmet. ”Äsch, det var bara falskt alarm, eller brandövning”, har dom sagt. Men hur vet dom det? Hur vågar dom riskera sitt liv eller kanske andras?  

Vi måste öva, för att klara av det om det verkligen händer. Så min uppmaning är att ta det på allvar nästa gång ni har en brandövning. Pusha dina kollegor att göra på samma sätt. Det kan vara livsavgörande.

Continue Reading

Fantasifull

Jag fortsätter med min burk (se inlägg) och tar en ny lapp. Idag står det att jag är fantasifull. Ja, jag gillar att fantisera. Att hitta på berättelser, sagor och hela romaner. Men även att göra spel inom olika områden.

Så vad gör man när man hör talas om tågen som inte kommer i tid, som blir stående för att solen sken eller att snön kom?

Jo, man gör ett sällskapsspel. Här har du möjlighet att testa det. Ta dig från en station till en annan. Först framme vinner (Om du överhuvudtaget tar dig fram). Spelet är från 2011. Men jag hoppas tågtrafiken flyter bättre nu för tiden. Eller vad tycker du?

Ladda ner och skriv ut spelmaterialet (Klipp ut spelkorten) Spelreglerna finns i samma dokument som spelplanen.:

Continue Reading

Corona

Alla bloggare med självaktning måste skriva om Corona, så då gör jag det också. Corona som drabbat världen, förändrat resandet, minskat klimatutsläppen och gjort människor sjuka och rädda. Det har även gjort att människor börjat hamstra allt från mat till mediciner. Förändrade beteenden. Lite som livet är. Man vet aldrig vad som händer. Och på tal om händer, så har jag väl aldrig sett så många goda råd om att tvätta händer. De flesta tvättar visst händerna fel. Så ta er tid att tvätta händerna. Alla delar av händerna, det är visst det effektivaste sättet att undvika Corona. Titta här.

I en planlös tid som jag nu har hade vi inplanerat att ta hand om våra barnbarn igår och idag, på sportlovet. Men så blir den yngsta sjuk. Snön vräker ned och dom har bilen på verkstaden, så istället blir det för Bosse att hämta mamma och barn till vårdcentralen. Nej, inte Corona.

Men inte ens de få planer vi hade blir som man tänkt. Det blir oftast annorlunda.

Continue Reading

Att tappa sin identitet

Har tänkt mycket på vilken identitet vi har. Hur ofta den bygger på vilket jobb, vilken arbetsplats eller vilken prestation man gör. Där är Ulla som är administrativ chef på biblioteket. Eller där är Magdalena Forsberg VM-medaljör i skidskytte. Det där är Hans som är rektor på Umeå universitet. Vi bygger ofta vår identitet just på detta. Vilket jobb vi har eller vad vi presterar. Min dotter har disputerat och en doktor berättar man gärna om. Ibland, detta gäller främst kvinnor, kan vi identifiera dem utifrån hur många barn de har. Min andra dotter är 3-barns mamma. Inte är det ofta man identifierar en man med att han är 2-barns förälder, möjligen efter man berättat att han är VD. Nej där handlar det ännu mer om jobb eller prestation. Fast att ha fött tre barn är en prestation. 

Men i det läget när jag slutat mitt jobb blir det så tydligt. Jag jobbar inte längre på Umeå universitet. Jag är inte chef längre. Nej, numera är jag ”bara” en pensionär. 

Men för mig är det inte en identitet jag känner mig bekväm med. 

Jag tänker då på Mose som en gång mötte Gud i en brinnande buske. (Står i Moseböckerna) Mose undrar vad hans namn är och Gud säger att hans namn är ”Jag är”.

Ungefär så vill jag säga att min identitet är idag. Jag är Ulla. Jag är den jag är.

När jag fyllde 60 år fick jag en bunt lappar i en burk. När jag var deppig skulle jag ta en lapp och få veta vem de andra tyckte jag var. De flesta lappar gör mig glad. Men det finns några som jag inte tyckte jag känner igen mig i. Men så är det. Vem jag är, det har jag en bild av och du har en annan bild. Ingen är helt fel eller helt rätt. Jag är en person med många sidor, dom kan se olika ut olika dagar. Men oavsett så är jag bara jag.

Så nu ska jag börja med att hitta en ny identitet, hitta nya spännande sidor. Jag börjar med att ta en lapp från min burk. Där står det att jag är ”Monster-Ulla”. 

Vilken är din identitet?

Continue Reading

Brödbak

Jag glömde bort degen igår (läs gårdagens inlägg). Så den fick stå hela natten i kylskåpet. Men nu är de färdiga.

Här kommer receptet

4,5 dl öl (går lika bra med vatten)
1 dl fil (kan uteslutas)
25 g jäst
1-2 msk honung
1 tsk salt
1-2 msk av vardera havrekli, rågkross, pumpakärnor och solrosfrön
7-8 dl rågsikt

Blanda ihop fil, öl och jäst. Allt kylskåpskallt. Blanda sedan ihop resterande ingredienser till en ganska lös deg. Vill ni ha mer smak på brödet tillsätt fänkål och/eller anis
Ställ in bunken i kylskåpet med en handduk eller plastfilm över. Låt stå mellan 5-12 timmar.
Knåda degen med mjöl tills den är mindre kladdig. Gör runda bullar. Jag gjorde lite större så det blev bara 8 st.
Låt jäsa minst en timme.
Grädda i ugn 200 C i ca 15-20 minuter beroende på storlek. 

Continue Reading