När jag jobbade talade jag ofta om att man måste se helheten. Lyfta blicken från detaljerna och se vad det betydde för helheten. Det påminner om historien om två stenhuggare som högg stenar. Den ena sa att hans jobb var att hugga stenblock. Den andra sa att hans jobb var att bygga en katedral.
Just nu måste vi lyfta blicken ovanför Coronamolnen, så vi inte drunknar i informationen och oron. Det finns en värld av människor, djur, vänskap, kärlek fortfarande.
Se den vackra solen som skiner på isbitarna och svanarna som simmar förbi.
Vi kan också tänka på vad som händer sen. Vad har vi lärt oss av detta? Vad bör vi uppskatta mer?
Kan det till exempel ge en större förståelse för människor på flykt? Hur deras tillvaro är när de flyr helt utom egen kontroll. Hur oroliga, hur jobbigt det måste vara?
Vi har ju också hittat lösningar på möten och undervisning digitalt. Detta som för en månad sen var omöjligt, är görligt idag. Det visar sig att vi kan minska vårt flygande om vi måste. Detta som inte var möjligt förut. Kommer faktiskt denna kris att ge positiva effekter för klimatet? Det blir spännande att se.
Men min tanke med detta blogginlägg är att inte fastna i all information, det räcker att läsa om det några gånger per dag. Lyft istället blicken, se din livskamrat, se dina barn, se dina vänner.
Lyft blicken se den vackra solen, naturen och våren som är på väg.
Det finns något annat än de mörka molnen. Det finns ett liv.
